147. Om jag vore revolutionär…

Om jag vore revolutionär, vet jag vilken maktapparat jag skulle angripa: det mediaindustriellatyckarkomplexet. En samling med alltför många enögda och självrättfärdiga dårar.

På samma sätt som hedgefondförvaltare får orimligt och oförtjänt stor ekonomisk makt genom sin närhet till gigantiska transaktioner, får tyckareliten orimligt och oförtjänt stor makt genom sin närhet till massmedierna.

Individer i båda grupperna utnyttjar skamlöst sin maktposition för egen vinning. Sådan makt borde regleras på något sätt. Men hur? Det är inte lätt. Yttrandefriheten är omistlig. Självsanering? Ha!

Visst, det här är inget nytt. Men det verkar bara att accelerera. Läser ungdomar till journalist för att få rapportera (andras) nyheter till världen? För att granska makten? För att frilägga orättvisor? Eller för att få egen makt att påverka samhället åt det håll som de personligen anser vara det rätta? För att bli kända?

När jag ifrågasatte en mediamakthavare på twitter som planerar att kuppa in ungefär samma text i så många svenska dagstidningar som möjligt på måndag nästa vecka, blev jag avfärdad genom att hon bad mig att klargöra var gränsen mellan ansvarsfullt maktbruk och maktmissbruk gick! Om inte de som har mediamakten tycker att de själva bör kunna se var den gränsen går blir jag oroad.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.