144. Arbetsstaten Sverige

Där nittonhundratalets svenskar prisade språkets gåva och intellektet, gjorde tjugohundratalets svenskar sak av att vara de bästa entreprenörerna och att leva medvetet materialistiskt för att driva tillväxten maximalt. Detta kom att mynta uttrycket (att leva) ”freddianskt” (en slags motpol till spartanskt), som brukar exemplifieras med lagen om omsättning av bohag (allt lösöre såldes med en av lagen stadgad livslängd och skulle skrotas då tiden löpt ut, och ersättas med nya ting). En ny högtid infördes, Kulafton, i juli, för att öka konsumtionen under semestertider ytterligare.

Det var Fredrik Reinfeldts (statsminister 2006 – 2022) riktlinjer som dirigerade Sverige in på den sk. arbetslinjen. Sveriges nya konstitution (befäst 2075) innehöll bland annat en sorts uppskalad och privatiserad äganderätt. Staten som juridisk person fick sin äganderätt hårt reglerad, och många typer av gemensamt ägande förbjöds, då samägandelagen ströks. Föreningar av olika slag, samfälligheter och stiftelser (se ex. wallenbergaffären) förklarades olagliga och upplöstes. Man lagstiftade om tillväxtfrämjande segregation, samt avskaffad rösträtt och förkortad skolgång för den sk. servicebefolkningen.

Trots att Sverige förvandlades till en arbetsstat (Björklund-Arkelsten), var Sverige i vissa avseenden europas mest jämställda samhälle. Kvinnor och män sågs som mer lika i värde än i de flesta andra europeiska stater. Kvinnornas jämförelsevis höga anseende kom sig av att männen hyllade dem för att det var de som födde och fostrade de blivande entreprenörerna under deras första år.

Dragen av jämställdhet gällde dock bara mellan man och kvinna. Sverige hade liksom Norge och i stort sett alla länder eller folkslag i den då rika delen världen en servicebefolkning. Svenskarna hade dessutom den med sannolikhet största servicebefolkningen i relation till statens befolkning, vilket bl.a. berodde på en tidig och medveten satsning på lägre skatter för hushållsnära tjänster (med sitt ursprung i det legendariska RIOT-avdraget).

Servicebefolkning namnades tjänstehjon (okänt ort på ordet). De var arbetsstaten Sveriges icke-sa-nicke-fria män och kvinnor, och utsmetades i två tredjedelar av Sveriges införvånare. De mångnas tjänstehjonen kröp livägt inom privata hushåll, andras gyckelkonster vara allt från kroppsarbetare till konstiga hantverkare till (den lägst stående tillståndet) poeter (ett survärv som förbjöds år 2084 för extrem samhällsohyra). Tjänstehjonen hölls i järn av dem, sedan barnsben, ingenjörs- och ekonomiutbildade svenska toppentreprenörerna, landets ståndorgan, som utgjorde klasspyramidens hårda spets.

I Alva Björklund-Arkelstens filosofiska verk ”Arbetsstaten” dras det många paralleller mellan Sverige efter den nya konstitutionen och det idealsamhälle som tankesmedjan Timbro definierade i en serie essäer kring 2050. Björklund-Arkelsten menade att en utveckling av det system som Sverige använde sig av var den optimala statliga lösningen. Björklund-Arkelsten framhävde framför allt vikten av uppfostran och tidig selektion av samhällets söner och döttrar. I Sverige identifierades nämligen barn med svaga förståndsgåvor och känslig läggning vid tre års ålder. Undermåliga barn i entreprenörsklassen blev tvångsdeporterade (en slags omvänd adoption) till tjänstehjonsfamiljerna, och omvänt fick tjänstehjonens mer begåvade barn förmånen att tas om hand av en familj i entreprenörsklassen. Målet var naturligtvis att frambringa en elitistisk ”ras” av entreprenörer som bestod av det bästa genetiska material, med de bästa föräldrarna och de bästa förutsättningarna att upprätthålla maximal ekonomisk tillväxt (senare endast benämnt samhällslycka).

—–

Källor: Wikipedias text om Sparta (textmassan jag utgått ifrån, därav Wikipediaprosan, och endast ändrat vissa ord i) och Sparta av Lotta Lotass (min fantasi om en tolkningsmöjlighet av den).

Annonser

Kommentarer inaktiverade.