135. Växtsorg, djursång (reviderad)

Vidare vidare
vitare.

I regnpölen simmar ögonlilja;
den maskstungna vitan,
de förlorade gula pistillerna.

Röd är hela jag – skamskållad.
En dödens strålgröna kometsvans
i språnget, i växten.

Frömjöl gifts med blod, en välling,
ett oljigt skikt under leran –
nu växer djur.

Vidare vildare vätska;

jaga!

genom kött och hud;

stelna!

fri på andra sidan det blåsvarta vansinnet,
till silvernålar, till ragg av spetsigt ljus
rest i språnget, i växten.

Se hur den vildslagna vita ögonliljan
sig ur gräset dra; gulnade vassens lieman –
nu härskar växt.

Tro är hela jag – vred tro.
Och bladet kapar fingrar.
Och tänder krossas mot hoppets kalkar.

Vredesvridna vita lilja
vila.

Advertisements

Kommentarer inaktiverade.