126. Om oss

Andaktsfullt, stilla som en juldagsmorgon,
lyssnar jag till stormens vrål; det växer
gräs ur karosserna och spikar ur jorden.

Folk i kvarteret sover inte längre i husen,
de bäddar åt sig på kanalens stränder och sövs
av det slumpmässande flödet av glitter på ytan.

Skriv inte om livet. För din kropp är enkel
och ditt sinne liknar mest sjögräs i en bäck.
En darrning, och din lukt sköljs ut.

Därför att du skriver om dig är du dödsdrömd,
på det att ditt liv inte ska läsas av andra, ur det
att du inte var reflektioner på ett vatten.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s