125. Det vitnar

De grova sjoken, som brutit sig
loss ur det jämngrå, vitnar, blir
moln.

Skyn förvandlas till ett bråddjupt
ishav där blocken flyter sakta och
tungt.

Tusen och åter tusen gula fjärilar,
fastbundna i björkens grenverk,
flaxar desperat för att lossna.

De talar till mig, viskningar genom
det otäta fönstret, vakar av spretigt ljus;
ostoppbara löften.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s