122. Kort-kort om Jonathan Franzen, The corrections

Förundran, väcker den. En del beundran också. Snart läst klart. Låt mig säga så här: en sämre författare som skrev på samma sätt skulle bli utbuad. Paradoxalt, ja. Konsten ligger i omfånget, den gigantiska ambitionen. Inte i språket, inte i det narrativa (en enkel och faktiskt problematisk metod har han valt, där utsvävningen spelar en stor roll). Utan hur mästerligt han hanterar en oerhört stor massa av detaljer, karaktärer (och deras historik) och idéer som fås att hänga ihop på det mest mirakulösa vis. Inte för inte ref. han till Krig och fred. Psykologiska djupdykningar, närbilder, eller precist gestaltade känslotillstånd hinns förvisso inte med, och inte heller ett utmejslande av flerdimensionella karaktärer. Förvisso, det sista vill han inte ens, nej, snarare behöver han de nästan dickenska typerna för att landa sin berättelse om en speciell epok i USA. Han ger oss ett värdigt försök till gestaltning av ett kollektivt medvetande under en given tid på en given plats. Med den hedern.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s