120. Växtsorg, djursång.

Vidare vidare
vitare.

Ögonlilja speglas i en regnpöl;
den maskstungna vitan,
de förlorade gula pistillerna.

Röd är hela jag – skamskållad;
skriker hest dödens strålgröna
kometsvans över natthimlen.

Frömjöl blandas med blodet
till ett oljigt skikt under huden;
nu börjar djur.

Vidare vildare vätska!

Pressa dig genom kött och porer,
stelna i rymdkalken till silvernålar
som spetsar hatstjärnor under himlajakten.

Se hur den vildslagna vita ögonliljan
sig ur gräset stiga; gulnade vassens lieman.

Tro är hela jag – vred tro;
knäcker jordaxeln mot knät,
tänder krossar hoppets kalkar.

Vredesvridna vita lilja,
vila.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s