115. Ord som händer

Fingrar,
bundna av fjolårsgräset vid den förlista eken,
räddade undan den store kannibalen.

Nävar,
sluter hårt om årorna, ror över viken,
krånglar ekan mellan skären,
mot en brant klippa.

Händer,
klättrar uppför den vassa klippan, slinter, såras, får grepp,
somnar utmattade på en bädd av våt mossa.

Fingrar,
tio starka böner mot verklighetens tyngd,
kämpar sig såriga, och målar bergsväggen
med sin röda färg.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s