109. Ombön

Satan rättvänd löpte
kring ränder, hålgap
rann ur flödgad smuts.

Klutor sjöng om dödsblom
under spindelnätsstarka nätter
då levande grepar kastade sina
hulingar åt vriden vresros.

Sam över ryggar av tid,
klyftor av storm, knäckta
grenar av mull och av
återjord svunnen dyvik.

Res eder icke,
ty bark till bark till bark
ska fästas med våra senor
till vanvettets livstycke.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s