105. Förlåt mig (av Boel Schenlær)

Förlåt mig. Överlevnadsskulden tär.
Närhelst jag sluter mina armar kring
en person i din storlek slår den runt.
Du är försvinnande lik den jag älskar
men jag har ingen att förlora längre.
Svalt störtregn över dem som går förbi
och hjärtesorgen jag ömkar dig med
i en busskur i ett decennium.
Jag söker efter någon som dövar sorgen.
Jag bor under en tröja. I ett armveck.
Jag förlorade min syn på livet.
Din röst tog slut. Din röst skar över nejden.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s