101. Tystnad är omgivningen för en själ (av Boel Schenlær)

Fragment skockar sig till försvagningar.
Känslig som en dillkvist – skuld är inte nog.

Mellan skuldrorna finns tomma noter.
Ljudet av sand
i mig
som rasslar.
Ljudet av sand
som rasar
i mig.
Tidsvittnena som försöksdjur. Onda andar.

De visar sig inte nakna, men tama
trots allt som hänt. Sinnesröken ovan.
Förbisedda utan torg, utan sin
tidsmöjlighet. Med dem som ryckts undan.

De bor i oss
som om vi kan
gå i dem
med de sinnen
vi inte ser.

Det är inte verkligheten som drar
eller stänger ute sensationer
från platser vi inte gör besök till.
Den fria viljan gräver ner all vilja.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s