95. Jorden och vi förlorade ett litet liv

Imorse gav mig texten sådant oerhört djävulskt motstånd. Jag pausar, väntar på en öppning. Försöker igen. Kokar kaffe. Lyssnar på låtar från Toni Holgerssons återkomst. Jag minns honom från ungdomsåren. Den existentiella smärtan dränerar varje ord. Då brister det. Musiken löser upp den krampaktiga oron, omvandlar den till sorg som flödar ur mig. Mitt drömbarn finns ej mer. Missfall i tolfte veckan. Så vanligt säger de. Men likväl får det mig att gråta.

I mitt medvetande fanns hon redan. Så nu måste jag ta farväl.

Hejdå Astrid, pappa älskar dig!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s