90. Gröna ögon

Om någon någon någon
gröna ögon mörka stammar
Är det det jag har kvar?

Slår fjolårsvass med en rostig lie.

En syn utan duk och fingrar
under smeker toppar reser
punkter när de rör sig på
ytorna som sveper om
moln tungor vatten.

Släpar sly och ris till bålet.

Smygande hukande skam
syr fast den i organen
som dansar bland trädtoppar
där svarta nagelkryp äter
bladen som dryper av säd.

Sätter mig i en kall plaststol.

En droppe av min syn
spiller ut vill rymma hitta
en kropp att älska slippa
sorgen att se hur livet
dunstar ur gröna ögon.

Stirrar in i elden.

Värmen torkar,
fördriver mig,
ur gröna ögon.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s