61. När jag blir pansjo ska jag knarka

Om samtiden var ett djur och jag en stor jägare
skulle jag nedlägga den utan att tveka.

Lögnare.

Jaga vårtsvinet över hela ön, under en stålmåne,
insmord i lera, med slipade tänder.

Finna spåren på grenar, blad och stammar:

droppar av geggan den sörplat ur en pöl
efter den tömt sina tarmar där;

blommor och gräs som knäckts
under dess hovar, urskillningslöst
där den skenat fram;

hålorna den rivit upp med sina
betar, rester av termitsamhället
utspridd över marken;

den söta och kväljande lukten
när jag ser den stå och kopulera
med ett träd.

Mitt öga har fixerat den.

Som en djävla Charlton Heston skulle jag
påla den på min gigantiska fallos.

Sött inte mer.

Ett stinkande as,
som flugorna själva
skulle fly.

Säger vi sedan:
Låtit den springa fri?
Låtit den löpa?

Fuck me no more.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s