60. Hur jag är ett djur

Ordlösheten
när jag springer över fältet,
spårar i skogen genom snåren, simmar i havet,
vandrar över fjällen, vräker mig över vågorna,
traskar längs vägarna, flyger och
fäller bytet i flykten.

Då jag stannar mitt framför dig
min älskade,

och drömmer att jag vore annat;
annat än,
kulturvidrig.

Min fuktiga nos, så nära din kropp,
min alldeles egna
kultur.

Så…

Vad vill du göra med mig
min egna
alldeles egna
hora?

Mjau, mjau; frystorkat snor
på pälsen. Smek det ur mig.

Nå. Lilla katt,
mitt ess,
lilla grodyngel,

kväk ur mig
ett kuckeliku
dra alla hårstrån
som fjädrar på ett
fä.

Såg ett utvik,
krossad pung
på en ungtupp.

Hur det händer
dag om dag
vrider/
om annan
om/dagen.

radbryt ur djupa ögonhålor
jag är mot allt
ett djur.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s