51. Pär Tlön; en skapelseberättelse

I den råa och fuktiga källaren där Tlöns teknikhistoria om 2124 band arkiverades, landade, högst osannolikt, en svampspor på band 53.

Hur den kom dit är fördolt. Kanske hade den fastnat på en av nedtecknarnas rockärmar.

Sporen gled ner mellan sidan 125 och 126 och fick först fäste i trycksvärtan i det sjunde stycket på sidan 126, i bokstaven O i ordet overksam. Avsnittet handlade om fiskeredskapens historia på Tlön. Om det var trycksvärtan som var agent för genförändringen i svampen är också osäkert, men troligt. A. Fleischers uppsats The Birth of the Mould Pär Tlön visar att det är en rimlig förklaring.

Ordsvampen Pär Tlön var född, och spred sitt mycel till de övriga banden.

På hösten året efter syntes ett första yttre tecken på det 49:e bandet. En knappt synbar upphöjning på skinnryggen, och en förändring i skinnets färg; en svag rodnad.

Snart en röd böld; fruktkroppen var alstrad; Pär Tlön hade genomgått sin första metamorfos.

Tre år senare hade Pär Tlöns fruktkropp antagit en form som påminde om ett människobarns, men ytans struktur var fortfarande svampens.

Femton år senare, på Pär Tlöns artonårsdag, skilde man hans fruktkropp från de 2124 banden som han nu infogat i sig. Tlöns tecknare hade låtit tillverka en gigantisk svampkniv enkom för tillfället. Fruktkroppens form var intill förväxling lik den unga människans.

Pär Tlön talade när han blivit befriad:

– Fäder, riktade han sig till banden, – Fäder jag går nu ut i världen för att ersätta den med en slutgiltig encyklopedi, allt enligt er önskan. Varje ting ska bli ett ord, och sedan ordet är ska tinget förintas, bli svamp, bli mig. Sist ska jag förinta mig själv. Tiden är ett problem. Till den ska jag förhålla mig pragmatiskt; jag tar ett ting i taget, och bryr mig inte om de ting som hinner omvandlas innan jag tecknat dem. Detta är en nödvändig avgränsning. Jag ska röra mig enligt tvådimensionell slumpvandring; på så sätt vet jag att jag kommer att passera alla ting, och även återvända till min utgångspunkt.

Han skred till verket. Det första ting han överförde till ord var en blöt och nedriven affisch som låg under ett elskåp på en trottoar på Xgatan 7 i Malmö. Han slickade på den, spred sitt mycel, duplicerade sig själv, och gick vidare, nöjd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s