28. En naturlig mästare

En smal eldstunga slickade några torra videgrenar och försvann med ens. Långa, vassa skuggor slet sig loss för ett ögonblick och sprang i sin tur ända fram till eldarna. Mörkret kämpade med ljuset. Ibland då lågan brann mattare och ljuskretsen blev trängre, framträdde plötsligt ur det annalkande mörkret ett brunt hästhuvud med en sned bläs i pannan. Det betraktade oss uppmärksamt och ihärdigt, medan det lugnt tuggade på ett långt grässtrå, sänkte sig åter och försvann.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.