17. Jordsång (insp. av Cante Jondo)

Skymningsstund i februari.
Tiden förlamas,
av ginnungagapets andedräkt.

Tidpunkten,
då fulla sorgsäckar
rinner över.

Jag raglar överfull
gärdet glider under
glasade dyningar.

Livet resonerar inte
med mig.

Kajornas tjatter och stadsmullret
är stängda skrin.

Stilla natt, når inte stjärnor ovan
under, is av fallna stjärnor,
heta kotungan
ska slicka hjärtat,

mittpunkten;
smärtpunkt.

Dödsdrömd,
under avgrunden, suckar
frusna bråddjupet.

Aj… Aj! Aj!

Jordsången!
Stig, stig förlista ekar!
Kom, kom grön dimma!
Expandera.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s