Siroco

Skärmavbild 2014-11-21 kl. 21.31.21

Städaren…

… känner jag mig som. Alltså Victor (spelad av Jean Reno) i Luc Bessons Nikita.

Till något muntrare. Jag skrev ett par dikter som publicerades i den finlandssvenska tidskriften Presens (no. 3, 2014). Fick ett ex. med posten idag och konstaterade att det är mysigt att vara där i Presens.

Här kan man läsa mer om Presens.

Om det skulle bli en poet

I år som förärades Nobelpriset vet jag inte riktigt vem som borde få det om inte Les Murray.

Adonis har jag läst men jag misstänker att mycket av hans omtalat lyriska storhet försvinner i översättningen för det låter ganska slätstruket i mina öron och bildspråket är långtifrån briljant. Tyvärr är det ju så med poesi, den är mindre rörlig än prosa på ett vis, och måste klättra över fler hinder för att ta sig över språkgränser. Det gör det nog generellt svårare i Nobelprissammanhang.

Kritikern och storläsaren Björn Kohlström förde fram Durs Grünbein i någon tweet, kanske var det ironiskt för han är inte en mer än en medelmåttig poet; ganska stram, torr och, ja, tråkig rätt och slätt. Fullständigt ofarlig, ingenting kommer i gungning av att läsa honom.

Och Knausgård droppade Rosmarie Waldrup i DN i morse, vilket gjorde mig full i skratt eftersom hon är det korrekta valet om du frågar den svenska poesimaffian (OEI-gänget, Anna Hallberg + make, Silkeberg-William-Olsson-klanen, Aase Berg, etc.). Att läsa hennes poesi är som att försöka cykla på en cykel vars hela designarbete lades på att konstruera cykeln i andra material än metall, och av det blev man så besatt att man fullständigt glömde bort att sätta hjul på cykeln.

Anne Carson har ju också nämnts lite här och var och henne har jag också läst. (Kanadensiska precis som Munro; de har tre stora författare just nu: Munro, Atwood och hon.) Min åsikt om henne är att hon inte riktigt har mognat klart. En del saker är fantastiska men sedan slinter hon, rejält. Kanske om tio år?

Lite kul för övrigt att Claire Messud nämnde Elena Ferrente i DN, en italiensk författare som skriver under pseudonym, jag har nämligen råkat läsa en roman av henne översatt till engelska. Det verkar som om hon är ganska hypad i USA just nu, bland annat tillhör litteraturkritikern James Wood hennes tillskyndare. Mitt omdöme av Days of abandonement, som romanen heter på engelska, är att den är språkligt intressant men att storyn är svår att inte känna irritation över, eftersom den är upplagd enligt en väldigt könskonservativ mall som är så påträngande att den förstör en viss del av njutningen som det nya i språket ger.

Lite spännande är det allt.

László Krasznahorkai.

Bild

Lyrik i Sverige idag

IMG_0683

Bild

Björnritten

Bröder

Svar

Jag längtar
inte det som andra förlorade.

För jag sörjer
att jag aldrig fick förlora, aldrig haft –

ett annat
vara.

Som om

stenen, trädet, havet.

Apropå.